Etologtankar

Etologtankar

Om bloggen

Detta är företaget Djurvetologens blogg. Här kommer ni få läsa mina tankar och funderingar i lite längre ordalag än på sociala medier. Det kommer bli både vardag, företag, djur... sånt jag tycker går in i Djurvetologens liv.

Allt eller inget

ValpPosted by Emma Tue, May 29, 2018 11:26
Hejsan hoppsan,
länge sedan jag fick tid att skriva ner mina tankar nu. Det har varit mycket som hänt både i företaget och i resten av livet. Här har blivit en ny härlig kanin i familjen, jag har gått kurser, hållit kurser... ja massvis har pågått som hindrat mig från att skriva.

Men nu måste jag. Igen.

Denna tanke har fått ligga och gro sedan början av 2018, minst. Jag satt i samtal med en superduktig hundtränare och pratade berikning. Vi kom in på att ge hundar ben, flexikoppel och att kasta boll. Allt sådant som delar upp hundvärlden i svart och vitt. Antingen är man för, eller emot. Antingen ska det användas hela tiden, eller aldrig. Vi tyckte båda att det var olyckligt att hundvärlden fastnat i dessa absoluta slutsatser. För det är ju så sällan någonting här i livet är svart eller vitt.



Att ge hundar ben kan ses som livsfarligt, eller som ett måste. Som vanligt tror jag sanningen ligger i mitten. Läs gärna Carro Alupos ben-skola:
http://www.6ben1svans.se/2015/06/15/give-a-dog-a-bone!-27321133

Flexikoppel kan ge ödesdigra konsekvenser om hunden springer iväg innan matte och husse kan trycka på stopp, och sen inte kan få tillbaka hunden. Eller skapa smärtor i hunden som inte lär sig att gå i koppel eftersom flexit stoppar och drar hela tiden. Men i skogen eller när hunden ska få mer frihet kan flexit ge enorm frihet.



Ingen ska kasta boll 40 gånger till sin hund. Det är verkligen inte bra, det vet vi. Och vi ska aldrig kalla det för "dagens motion", slå oss ner i soffan och känna oss nöjda. Det är inte alls bra för psyket - stress - eller kroppen - leder, muskler, ben. Vissa hundar blir helt galna av bollar. Men samtidigt är bollen något som många hundar älskar, på en helt lagom nivå. Varför då lägga den helt på hyllan för samtliga hundar och aldrig använda den som jackpot (en riktigt bra belöning)?



Sist men inte minst ska jag nämna valpmotion. Också något där det tenderar att bli allt eller inget. Antingen får valpen inte röra sig alls. Eller så ska de vara redo att tävla innan första möjliga start vid 1 års ålder. Åter igen, inget av dessa två ytterligheter är antagligen det vi borde sikta på. Vi vet forskningsmässigt ganska lite om hur vi borde motionera valpen, men det vi vet är att de har ömtåliga tillväxtzoner och att rörelseapparaten byggs som anpassning till vad den utsätts för. Så, om vi motionerar för mycket så skadar vi valpen i tillväxtzonerna. Om vi inte motionerar den så kommer valpen bygga en svag rörelseapparat. ->> LAGOM!

Säger det igen: LAGOM! Låt hundvärlden bli lite mer lagom.





Forskning och kompisar

KaninPosted by Emma Mon, April 09, 2018 22:36
Passar på att berätta om lite forskning om kaniner i grupp så här innan läggdags. Vissa läser chick flicks för att chilla på kvällen, jag läser forskning. Sånna kan vi nördar vara.

Vi kan börja med att konstatera att mycket forskning om kaninbeteende är lite svårt att översätta till livet med frigående kaniner, eller kaniner på större yta. Ofta är de "stora burarna" i forskning inte så stora. "Berikning" kan vara en 10 cm lång pinne, eller lite spån. Men, men... Med en nypa salt kan man ändå lära sig en del av den forskning som finns. Här har jag samlat 3 spännande studier som jag tycker relaterar till vanliga ihopsättningsråd.

Nr 1. Rommers et al. 2014
Effect of hiding places, straw and territory on aggression ingroup-housed rabbit does

Här konstaterar forskarna att grupphållning är fördelaktigt för kaniners välfärd, men oroar sig över att kaninhonor i grupp ofta skadas vid grupphållning. Man testade att sätta in berikning (hö/halm), gömställe eller något som kallades "revir". Honorna hölls då i individuella burar där väggarna sedan togs bort och skapade en enda box med olika revir i.
Resultaten var inte väldigt tydliga, men det som garanterat visades var att gömställen minskade mängden allvarliga skador. Utöver det verkade inte "revir" försvaras av honorna när de väl hade mixats. Hö/halm påverkade inte.
Mina tankar är att det enda vi kan lära oss här är att gömställen är viktiga för kaninernas säkerhet. Att kalla lite halm berikning känns inte relevant för mig, och revir-behandlingen känns underligt utformad eftersom de även i "stor bur" bodde så pass trångt att jag inte tror de kommer ha egna mini-revir i den lilla buren. Gömstället var dock intressant att det fungerade trots den minimala ytan.

Så: Använd gömställen för att minska antalet skador vid ihopsättning.

Bild från Rommers et al. 2014

Nr 2. Andrist et al. 2014

Masking odour when regrouping rabbit does:Effect on aggression, stress and lesions
Inom forskning och köttproduktion är det vanligt att honor säras på vid avel för att sedan sättas samman igen. Det innebär en risk för skador som man såklart vill minska. I den här rapporten sattes 16 grupper av 8 honor samman på 5,7 kvm per grupp - mycket större än vanligt. Hälften av grupperna sprayades med vinäger/alkohol för att maskera individernas dofter, hälften sprayades med vatten för att ha kvar sin vanliga doft. Alla spayades för att deras liv skulle vara lika utöver doftmaskeringen.
Det visade sig att behandlingen inte skiljde sig mellan behandlingarna.
Mina tankar om detta är att honornas personliga doft på kroppen sällan är problemet, det är honornas egen doft i omgivningen som kan ställa till problem. Här har vi forskning som nog har försökt lösa problemet på fel sätt - så fick de inga direkta resultat heller.

Så: Strunta i att spraya doft på era kaniner innan ihopsättning.

Bild från Andrist et al. 2014

Nr 3. Graf et al. 2011

Regrouping rabbit does in a familiar or novel pen: Effects on agonistic behaviour, injuries and core body temperature

I den här studien jämfördes två vanliga metoder för att sätta samman honor i grupp. Forskarna satte ihop 2 honor med en redan etablerad grupp, på ett av två sätt. Antingen sattes de nya honorna in i gruppens vanliga hemma-box, eller så sattes de in i en för alla (nya och gruppen) helt ny och okänd box som ingen varit i tidigare.
Studien fann att honornas beteende inte skiljde sig mellan behandlingarna. Dock var skadorna på honorna allvarligare i den okända boxen än i gruppens hemma-box. Dessutom var honorna mer stressade i den okända boxen.
Väldigt spännande resultat tycker jag! Att introducera kaninerna för varandra på neutral yta är ett väldigt utbrett och praktiskt prövat råd. Erfarenhet säger att det funkar, forskning säger annorlunda. Väldigt intressant!
Jag tror att vi ska gå någonstans längs den gyllene medelvägen. Att gå ifrån en beprövad metod efter en studie kan var att dra för stora växlar på studien. Det jag tar med mig från studien är att extra stress kan orsaka fler skador på kaninerna. Jag tänker mig att en neutral yta kan användas, men en som kaninerna gärna sett förut. Åk inte till grannen, men kanske ta med bondingen ut i vardagsrummet. Hemmet doftar rätt, men revirkänslan är inte superstark. Vad tror du?

Så: Hm, neutral eller inte neutral - det är frågan.

Bild från Nr 3. Graf et al. 2011

Det var det för den här gången. Visst är det klurigt med forskning? Vad ska man tro om resultaten? Vad beror de egentligen på? Vem har gjort forskningen? Vilka kaniner är det? Hur är miljön runt boxen (ljud, dofter...)?

Spännande detta. Jag tar med guldkornen från det som känns logiskt jämfört med min resterande kunskap. Det blir till exempel gömställen, inget döljande av individdofter och en semi-neutral yta med så lite stress som möjligt.

En dam på ingång

KaninPosted by Emma Sun, April 08, 2018 22:30
Som jag har hintat lite om på facebook och instagram så ska vi snart få en ny inneboende här i min lilla lägenhet. Sedan Molly dog i höstas har Ture gått ensam, men det har såklart inte känts helt bra. Med lille valpen och sorgeprocess efter Molly har en ny kompis fått vänta - men nu är det dags!



Kandidaten vi ska dejta heter Elsa och är en ca 5 år gammal dvärgvädurshona från Djurens Vänner Malmö. Hon blev lämnad i en transportbur hos en tjej med kaniner, en morgon stod hon bara där mitt i snön. Ihopkurad, frusen och ensam i den skånska vinterns snålblåst. Väl inne visade hon sig vara dräktig och födde efter en natts plågor en stor, död unge.

Okej, så hon behöver ett hem. Men varför tänker jag mig att hon ska passa ihop med min lille Ture? Jo, ni förstår, hon uppfyller flera kriterier på vår önskelista.



Kastrerad
Yes box, fixat sedan 2 veckor tillbaka av Djurens Vänner. Väldigt mycket av kaniners slagsmål drivs av hormoner. Honor slåss om boplatser och hanar slåss om honor. En okastrerad hane vill para sig hela tiden, en okastrerad hona blir lättirriterad (och riskerar att få cancer).

Motsatt kön
Kastrerad som sagt, men motsatt kön fungerar bättre och innebär mindre konkurrens. Som skrivet ovan konkurrerar honor och hanar inte om samma resurser i det stora hela. Så länge det finns mat och viloplatser så bör de inte provocera varandra.

Ålder
Ungefär samma som Ture, det brukar vara fördelaktigt. En unge ska gå igenom könsmognad och mer vuxen-mognad. En gammal kanin dör oftast tidigare, kanske är den också lite för skröplig för ihopsläpp.

---
Vidare har jag gjort lite förberedelser för Elsas ankomst. Jag har träffat henne och lämnat Tures tunnel och filt i hennes box hos Djurens Vänner. Med mig hem fick jag bajs och en matta. Det här gör jag för att låta kaninerna vänja sig vid doftintrycket av varandra innan de behöver hantera synintryck.

Så nu hoppas jag och Ture att Elsa gillar oss. Jag återkommer med mer blogginlägg om vår utveckling.



Var är du lille Kongen?

ForskningPosted by Emma Sat, March 31, 2018 09:10

Våra hundar är helt fantastiska på att använda sin nos, det är som att de är medvetna om en hel värld vi inte alls är en del av. Vi använder dem för att hitta människor och hundar med mera. De räddar verkligen liv. Men vet hundar vad de letar efter?

Vad som pågår inuti djurens hjärnor och sinnen är något av det som förbryllar forskare mest idag. Vi är väldigt intresserade av djurens sinneliv. Medvetenhet, empati, planering, föreställningar… allt är svårt att ”ta på” och klurigt att forska på. Ett gäng forskare har försökt sig på att knäcka en hård nöt: kan hundar skapa mentala representationer av sitt mål? Eller på vanlig svenska: Vet de vad de sniffar efter?

Forskarna lät 48 hundar testa och välja sin favorit mellan en av två leksaker; en boll eller en kongleksak. Därefter drog forskarna ett spår med den valda leksaken genom en gång och in i ett rum. Väl där kunde två saker hända:

1. 1) Hunden hittade leksaken den spårat (kontrollbehandling)

2. 2) Hunden hittar den andra leksaken (överraskningsbehandling)


När hundarna kom fram till ”fel” leksak visade de tveksamhet att gå fram till leksaken, och fortsatte sedan att söka i rummet – troligen efter den andra leksaken. Trots att inget fortsatt spår av den fanns i rummet.

Spännande va? De ville inte gå fram till fel leksak och fortsatte leta trots att spåret tagit slut. Forskarna menar att detta första test visar indikationer på att hundar kan föreställa sig målet när de spårar. Asså, forskare är så försiktiga. Mitt akademiska jag gillar det. Men mitt privata jag hoppar runt i små cirklar och sjunger ”hundar är så smarta, hundar är så smarta, jag visste det, jag visste det!”

Vill ni veta mer om hundforskning? Kom på föreläsning med och om hundforskning; ”Skällkritik” 17 april!


Som vanligt kan ni läsa mer i artikeln:

Juliane Bräuer, Julia Belger. A ball is not a Kong: Odor representation and search behavior in domestic dogs (Canis familiaris) of different education.. Journal of Comparative Psychology, 2018; DOI: 10.1037/com0000115



Pang! Aj, min rygg.

ForskningPosted by Emma Thu, March 29, 2018 18:09
Nej, det var inte ett ryggskott som inspirerade mig till dagens rubrik. Nu blir det lite mer hjärta och smärta här i bloggen. I tisdags höll jag och min samarbetspartner Hundhörnan Skåne en föreläsning om hur psyke och fysisk smärta hänger ihop. Det är ett otroligt viktigt område att ha kunskap om! Alla sjukdomar är mer eller mindre psykosomatiska, de påverkar och påverkas av både psyke (själ) och soma (kropp).


Ett antal forskare har nyligen publicerat en studie på just detta tema som jag tänkte berätta om idag. Den heter "Noise Sensitivities in Dogs: An Exploration of Signs in Dogs with and without Musculoskeletal Pain Using Qualitative Content Analysis." Alltså, den handlar om ljudrädda hundar och hur ljudrädslan kan hänga ihop med fysisk smärta.

Kort slutsats: Hundar som är ljudrädda bör undersökas för smärtor i rörelseapparaten!

Häftigt va? Här har vi hundar med ett helt psykologiskt grundat tillstånd, rädsla. Här tänker vi direkt: Träning! Motbetingning! Systematisk desensitisering! Men, det visar sig att dessa hundar kanske har smärta som hindrar dem från att vänja sig vid ljudet.



I studien fann forskarna att de hundar som hade någon typ av smärta i rörelseapparaten (ben, muskler, leder) lättare utvecklade mer allvarlig ljudrädsla än hundar utan smärta. Varför?

Jo! När hundar visar ljudrädsla gör de ofta det genom att börja skaka, spänna sig och försöka fly (rörelse). Har de smärtor i kroppen så kommer dessa förvärras när spänning och belastning läggs på muskler och leder som redan är inflamerade. Detta leder till att dessa hundar får en mer negativ association till ljudet och de verkar också associera rädslan bredare, allt från plats till andra på platsen kopplades till rädslan.



Min reflektion är såklart att detta sannolikt gäller för alla sorters rädslor. Det är trots allt inte bara vid ljudrädsla som hundarna spänner sig, skakar och flyr. Hjärta och smärta hörr'ni! Det är SÅ himla viktigt!

Jag är förresten på jakt efter en veterinär med modernt synsätt på djurhantering, gärna FearFree certifierad i Lund/Malmö-området. Hojta om ni vet någon!

Vi hörs!


-------------------------------------------------
Det finns många fler spännande slutsatser i studien som ni gärna får förkovra er i på egen hand. Hela studien hittar ni genom referensen:
Ana Luisa Lopes Fagundes, Lynn Hewison, Kevin J. McPeake, Helen Zulch, Daniel Simon Mills. Noise Sensitivities in Dogs: An Exploration of Signs in Dogs with and without Musculoskeletal Pain Using Qualitative Content Analysis. Frontiers in Veterinary Science, 2018; 5 DOI: 10.3389/fvets.2018.00017

Pick your battles

ValpPosted by Emma Tue, January 16, 2018 12:04
Kom nu ihåg att valpen måste lära sig att inte tigga, inte hälsa på folk, inte hoppa, inte skälla, inte dra i kopplet, inte äta möblerna, inte tugga på händer, inte sprattla vid kloklippning - och kom för guds skull ihåg att odla en positiv relation för er framtida liv tillsammans!


...



...


Asså.

Om ni vill föreställa er artikelförfattaren nu så tänk er en person med ögonbrynen typ i hårfästet och munnen snörpt som en dragkedja från kind till kind. Fett. Skeptisk.

Här hoppar vi in i livet tillsammans med en liten bebishund, den är blank som en sjö en vindstilla morgon. Och vi agerar som att den redan brinner i knutarna och brandslangen ska fram för att släcka varje stearinljus.

Känns det inte en gnutta rimligare att installera brandlarm, ha en brandsläckare på strategisk plats, kanske en brandfilt, utbilda sig i rädda-larma-släck och ni vet sånt som HippHipp-Kajan på TV tjatade om?



Brinnande hus är inte alls kul att bo i. Kan jag föreställa mig. Jag tror att en av anledningarna till den panik många valpägare känner, jag kände den också, beror på att vi tror att vi är i det brinnande huset. Skynda skynda! Fram med slangen! Annars kommer torpet brinna ner! Och ja, ska man ha inställningen att den lilla knasbollen till valp inte ska göra ... någonting nästan - ja då kommer paniken. För fy sjutton vad de hittar på grejer de där små! Man förstår inte att en 4kg bebis kan hitta på så många saker på så kort tid.

Och det är ju just där vår räddning ligger. De hittar på så många saker. De är bebisar. De är formbara. Några av grejerna de gör är faktiskt bra. Kanske superbra. Där måste vårt fokus ligga, annars kommer vi valpägare sprängas tror jag. I övrigt ska vi installera brandlarm, brandfilt och allt annat så vi slipper upptäcka att torpet brunnit ner en dag. Men små stearinljus måste inte släckas med brandslang.



Hur kan sådana brandvarnare se ut? Här kommer några exempel:
Kompostgaller kring viktiga saker, så som bokhyllor och skoställ.
Goda tuggsaker tillgängliga at all times.
Lär känna din valp. Det är inte lönt att ha en brandvarnare om du inte vet hur varningssignalen låter.

Sen kan vi ganska lugnt fokusera på alla de bra sakerna vår valp gör och fånga dem när vi hinner. Valpen som är tyst i köket, valpen som tuggar på rätt sak, valpen som har 4 tassar i marken, valpen som lyssnar, valpen som tar kontakt, valpen som hänger med oss bort från främlingar.

Hett tips: Skriv upp 3 bra saker din valp/hund gjort - varje dag. Det kommer helt ändra hur du ser på er vardag! Shit pomfritt så bra våra hundar är :)



Så: Installera brandlarm - jobba förebyggande så det slipper gå snett.
Fånga bra beteenden och älska din valp. Som Astrid Lindgren sa:
"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

Btw. Det här är lika mycket ett pepptalk till mig själv som till er. Det kommer gå bra. Andas.

Busa som Eva, Fundera som Karro, Respektera som Steph och Eva, Promenera som Carro

ValpPosted by Emma Sat, January 13, 2018 00:45
Jag avslöjar det direkt; det här blir en reflektion om förebilder. Det blir kanske också en fråga om varför så många av mina coolaste vänner heter samma sak? Eva, Eva, Carro, Karro och Stephanie. Bloggen skickar ett officiellt tack till Stephanies föräldrar för att ni valde just det namnet.

Ni vet det där uttrycket om att man lär sig något av alla man möter? Jag tror verkligen stenhårt på det. Därför nätverkar jag flitigt som en myra och gör mitt bästa för att observera, lyssna och ta in den kunskap som finns överallt runt mig.

Men. Okej. Alla lär mig något. Vissa lär mig massor. Ett antal sådana människor har blivit som små änglar på min axel sedan jag skaffat Ossi. Han är en så ny och blank liten individ och valptiden är en så viktig tid att varje minut känns essentiell. Hur sjutton ska jag se till att få ut det mesta av den här möjligheten? Hur ska jag gynna hans utveckling maximalt? HUR ska jag få all den kunskap jag samlat på mig under år av studerande att kanaliseras till något som faktiskt kommer Ossi till nytta?



Hm. En riktig tankenöt.

Ska jag lägga nästan alla hundböcker jag äger på bordet och bläddra lite i dem varje dag? (Yes, I did that.)

Ska jag bygga överambitiösa socialiseringsplaneringar? (Yes. I did that.)

Ska jag scanna alla coola bloggar och forum i världen för bra idéer och tips för vad vi ska hitta på just idag? (Yes. I. Did. That.)

Asså, nä. Herrejistanes lilla Emma. Vad håller du på med? Du behöver inte läsa mer nu. Det har du gjort superlänge.

Det jag insåg var att någonstans inom mig finns faktiskt all den information jag mumsat i mig under åren. Den gör att jag står ganska stadigt. Det kommer troligtvis inte gå åt skogen. Jag började traska genom dagarna med ett större lugn. Och då uppenbarade sig 4 små änglar på min axel. Eva, Eva, Karro, Carro och Stephanie.



Dessa små ladies flyger med mig hela dagen. De är alla underbara människor som jag haft nöjet att känna, eller känna till, en längre period. De är sådana där människor som inspirerar. De har en fantastiskt fin förmåga med djur som gör att man bara vill titta på dem tillsammans med djuren i deras närhet. Känna glädjepirret av hur fint det kan vara.

Så istället för att panika över att få fram exakt rätt fakta i rätt sekund började jag lita på min stabila grund och tänka på mina förebilder. "What would X do?"

What would Eva Bodfäldt do?
Jag börjar krypa runt med finger-spindlar i soffan som attackerar Ossi, jag gömmer mig bakom träd, jag springer iväg, jag är plötsligt lite nervös över hundar, jag hittar skatter... Ni hör ju! Vilken inspiration. Eva är fantastisk på lek. Hon har så många varianter och smarta tankar som gör leken mer intressant för hunden. Leken ska ju faktiskt vara rolig och inte något hunden gör för att vi vill.

Så tack Eva för de stunder jag och Ossi ligger i soffan och gurklar ikapp samtidigt som vi lufthuggs och rullar runt. Tack för att jag ibland går runt utomhus och kelar med en liten fluffig kampleksak samtidigt som en liten valp följer mig i hasorna (och någon granne säger upp bekantskapen...).

What would Carro Alupo do?
Ute i skogen blir jag och Ossi ett team. Vi smyger i mossan. Jag följer honom, han följer mig. Jag säger "kom, jag vet en grej" och spårar målmedvetet något som bara jag vet. Där hittar jag en kycklingvinge. Ossi är helt faschinerad. Vi sitter tillsammans på en kulle och tittar på fåglar. Jag klättrar upp i ett träd och sjunger lite.

Kommer det plötsligt en lös irländsk setter blir jag skogshuggaren som går in och tar ansvar för situationen, med Ossi bakom mig. Jag är inte så skogshuggig, så det är tur att jag kan låna lite av Carros power.



What would Stephanie Edlund & Eva Bertilsson do?
Så är det dags för kloklippning. Busvalpen vill bara tugga på klotången. Asså shit, detta gååår ju inte. Ska jag bara ta tag i honom och se till att få det överstökat?? "Aaandas. Anpassa dig till djuret." Vi byter omständigheter och tränar när Ossi är i en annan sinnesstämning.

Så är det dags att kolla tänder. Ish. "Sluta pilla matte!" Men åh. Jag vill ju kolla om han tappat tänder! "Hur kan Ossi få kontroll?" - säger Eva och Stephanie på axeln. Jupp. Vi tränar in en liten enkel hak-target som betyder att jag ska pilla på läppen. Nemas problemas. Amazing.

What would Karro Westlund do?
Asså, jag vet inte om det är Karro eller Eva eller Stephanie jag mest borde höra här - men nu råkar det vara Karro jag gått kurs för. Hon dyker upp när jag ska träna mer målinriktat. "Planera!" "Vilka är kriterierna?" "ABC?" "Signal efter beteende!" "Oförusägbara roliga saker är superskoj!". Massa träningstips som gör att jag tar tag i mig själv och faktiskt bestämmer mig för vilka kriterierna är. Hur ska vi gå framåt i träningen? Jag behöver dig Karro, annars försvinner all planering och det blir äggröra av alltihop.



Okej. Vad ville jag ha sagt? Jag vill uppmuntra alla att hitta sina egna förebilder och kanalisera dem. Att härmas lite är bara fint, det betyder att du beundrar någons arbete.


2018 "The greatest"

ValpPosted by Emma Wed, January 10, 2018 21:12

Jag fixar aldrig nyårslöften. I år gör jag något som i alla fall likar nyårslöften. En handlingsplan med mål, á la Yoga Girl. 4 kategorier som är viktiga att fokusera på, med önskemål, förklaringar och något konkret att göra. En massa om mig själv, lite om Ossi längst ner. Det känns så skönt att inte ha alla mål och idéer bara i huvudet. Nu står de här, och som Kanin i Nalle Puh sa: "Står det så, så är det så!" Och det känns faktiskt inte helt överväldigande.



Psykiskt välmående

· Skapa tid för återhämtning Eftersom jag var nära att totalt kollapsa av stress 2015 och fortfarande har stressproblematik lurande bakom ryggen hela tiden. Jag behöver bli bättre på att ”ladda batterierna” och att vara ledig.

- Planera in kravlösa promenader i skogen med Ossi

- Nerkopplad tid, inga sociala medier efter 21.00 till exempel.

· Utred möjlighet att bo närmre naturen Under mina tre år pluggandes i Uppsala bodde jag väldigt nära naturen, med skogen runt knuten. Stadspulsen kändes långt bort. Nu bor jag mitt i smeten i min härliga hemstad Lund. Innan Ossi kände jag bara av naturabstinensen lite, men sedan valpen kommit in i mitt liv känner jag ett väldigt starkt behov av att ha naturen nära. För oss båda. Det känns dumt att fundera på en flytt så snart efter inflytt, men samtidigt är det något jag har tänkt på nästan varje dag hela hösten 2017. Det skadar inte att utreda möjligheterna.

- Skapa bevakningar på mäklarsidor

- Utforska byar nära Lund

· Jobba inte hela dygnet Detta är något jag har väldigt svårt för. Jag har massor av bollar i luften, och nästan alla är superroliga. Därför har jag svårt att lägga dem åt sidan för att koppla av. Nu när företaget ska ta större del i mitt liv kommer detta problem inte bli mindre. Därför behöver jag saker som styr upp och guidar mig till när jag jobbar och inte.

- Inget jobb eller sociala medier mellan 21.00-08.00, fixa appen som blockerar dessa appar

- Planera specifikt in ledighet varje vecka

- Planera även in en längre sommarledighet

- Återuppta planering i allmänhet, med listor och plan för livet

· Börja trivas i min garderob Jag har tänkt på det här i flera år. Känslan av ”jag har inget att ha på mig” fast än garderoben är helt full. Vissa kläder är slitna, andra är felköp, andra passar inte längre. Jag har inte gjort något åt det. Under året ska jag ta tag i saken!

- Rensa ur garderoben och skänk bort det jag inte använt på över 1 år



Kärlek

· Våga! Efter min PTSD-diagnos 2017 har jag fått mer förståelse för mig själv. Jag har efter terapi också kommit en bra bit på väg mot ett normalare förhållande till män i allmänhet. För att lyckat komma dit jag vill behöver jag sluta stänga in mig i en säker bubbla. Då kan jag aldrig lära min PFC att inhibera min amygdalas urballning.

· Sen håller jag faktiskt denna punkt lite privat. Sådeså.



Företag och förening

· Utvecklas meritmässigt Detta är något som både är viktigt för mitt företag och som jag tycker är något av det roligaste som finns. Jag har redan en utbildning som jag är mitt uppe i, instruktörsutbildningen.

- Bli färdig hundinstruktör

- Bli dogparkour-instruktör

- Gå de utbildningar som ger mig något

- Fortsätt ta akademiska masterpoäng på väg mot examen

· Utveckla verksamheten på ZooGiganten Här har jag en fantastisk möjlighet att ha min verksamhet på en plats med en väldigt bra, etablerad kundkrets. Att omringas av peppande, drivna personer ger mig så otroligt mycket!

- Håll kurser; vardagslydnads-, valp-, unghund-, balansbolls- och berikningskurser

- Fortsätt ha minst ett föreläsningsevent i månaden

- ”You are free to be the greatest” – tro på mig själv och DRIV mitt företag!

· Bli bättre på ekonomin Som är min sämsta gren inom företagandet. Kanske för att jag inte tycker om siffror. Det är dock extra viktigt nu när verksamheten kommer igång mer.

- Gå kurs i bokföring

- Boka in bokföring 1 gång i veckan

· Bli strukturerad och planerad Så som jag var innan jag flyttade till Lund. Jag hade sån koll! Listor och grejer gjorde att saker blev gjorda i tid, samtidigt som jag inte jobbade hela tiden. Jag jobbade när jag skulle men inte mer. Jobbar smartare men inte mer. Listor var mina vänner.

- Börja använda veckolistor igen

- Planera nästa dags arbete innan sängdags

· Bli aktiv ordförande i SKVF igen Vice ordförande tog över när jag fick Ossi, men nu är det dags att komma tillbaka.

- Återta rutin på SKVF-arbete 1 gång i veckan



Kroppslig hälsa

· Bli lite fit igen I våras var jag i form. Stark. Mådde bra. Jag mår bra av rörelse! Det är dags att ta upp den goda vanan igen. Det måste planeras in med lille valpen som måste börja lära sig att vara hemma själv korta stunder.

- Börja träna 2-3 gånger i veckan på ett lustfyllt sätt

- Spring på sommaren

- När Ossi vuxit färdigt, börja träna fysiskt tillsammans med honom

· Återfå trivselvikt Jag har gått ner en himla massa kilo under hösten. Jag måste börja äta ordentligt igen. Lunch och middag, med mellanmål. Jag mår bättre när jag äter, såklart.

- Kom ihåg att äta

- Börja planera måltider igen

· Laga mer mat från grunden Jag är för lat när det kommer till mat. Det är inte bra. Jag ska faktiskt inte bara äta, det ska på sikt vara bra för mig och jorden också.

- Köp mer grönsaker och förstahandsråvaror

· Massage 1 gång i månaden


- Från Lars Gustafsson, Etyder för en gammal skrivare


Ossi

· Utforska vad som passar just oss i aktivitetsväg Lilleman är så ung och helt blank i sina träningserfarenheter. Det är läge att hitta lite olika aktiviteter som passar just oss två tillsammans. Gärna några olika så vi kan variera lite i sann kooiker-anda. Det finns framförallt tre/fyra aktiviteter som jag är sugen på, och eftersom jag inte kan fråga Ossi så börjar vi i mina intressen.

- Testa nosework, rallylydnad, agility och dog parkour (nått retriever-igt? Han tror att han är en retriever …)

· Hitta helt rätt i foderdjungeln Jag är nöjd med mush vaisto, men jag vill ha mer kunskap att komponera ordentliga måltider med vaisto som bas. Lite mer intressanta måltider än vad färsade köttbullar ger. Han andas i princip in mushbollarna om de inte ligger i någon typ av berikningsleksak. Älskar att se honom tugga i sig kycklingvingar och lixom tänka på sin mat, och jag tror att han också gillar det.

- Gå näringskurs

- Läs mina foderböcker som jag redan äger

· Ge förutsättningar för social utveckling Hittills har vi träffat en himla massa olika hundar. Nu börjar killen redan komma upp i en ålder där han behöver få landa i de erfarenheter han redan fått. En mer konstant miljö behövs ett tag. Dessutom är inte hundar gjorda för en himla massa ytliga relationer. Vi har trots allt en del hundar som vi träffar oftare, så jag tror inte Ossi kommer uppleva att vi inte träffar hundar.

- Etablera en konstant, mindre grupp av hundvänner vi träffar regelbundet

- Ella, Zickan, Tibo, Will-Ja, Svante, Rocky ?? Nån mer som vill va vän? Vem har jag glömt?

· Bygg upp en plan för träning Jag är lite dålig på att vara konsekvent, ha en riktning, en plan, med just träning. I allt annat planerar jag massor. Träning behöver planering för att bli riktigt bra.

- Fixa träningsdagbok

- Sätt upp tydliga mål och planera träningen









Next »